Av alla vidskepelser i stickvärlden är "tröjförbannelsen" den mest omtalade, och kanske den mest skrämmande. Men stämmer den verkligen?
Du har hittat det perfekta garnet. Du har valt ett mönster med flätor som skulle få en isländsk fåraherde att gråta av glädje. Du tänker på din partner, insvept i din handstickade kärlek.
Stopp. Lägg ner stickorna.
Tröjförbannelsen säger att om du stickar en tröja till din partner innan ni är stadigt förlovade, kommer förhållandet att ta slut, antingen innan tröjan är färdig eller strax efter att den överlämnats.
Vad säger siffrorna?
En undersökning på Knitter's Review 2005 visade att 15 procent av stickare hade upplevt förbannelsen, medan 41 procent inte ville riskera det. En Facebook-omröstning 2023 med nästan 1 400 svar visade att även skeptikerna erkände att de nog inte skulle chansa.
Röster från stickstolen
Berättelserna som bekräftar förbannelsen är dramatiska. "Rose" stickade tröjor till flera pojkvänner och förlorade varenda en, den siste dumpade henne via mejl efter att ha fått en vacker arantröja. "Sara" gjorde slut efter att hennes pojkvän vägrade bära tröjan offentligt och sedan beräknade en motgåva till exakt garnets pris, utan hänsyn till hundratals timmars arbete.
Men motberättelserna finns. En läsare på AllFreeKnitting skrev: "Jag stickade en tröja till min pojkvän på gymnasiet, i år har vi varit gifta i 50 år."
Den nordiska tråden
Sveriges Radios "Stil" ägnade i december 2023 ett avsnitt åt tröjförbannelsen. Men den starkaste skandinaviska kopplingen är norsk, The Local presenterar den som genuin norsk folktro: en kvinna bör aldrig sticka en tröja till sin pojkvän, för han kommer att lämna henne.
Sverige har sin egen parallell: en man bör aldrig ge sin älskade en sidenhandduk, annars torkar hon bort sin kärlek. Och över hela Skandinavien "skär" knivar av förhållanden.
Kanske mest fascinerande: nornorna, Urd, Verdandi och Skuld — spinner ödets trådar vid Yggdrasil. I en kultur där tråden bokstavligen representerar ödet, är det inte förvånande att handgjorda textilgåvor bär särskild tyngd.
Varför förbannelsen "fungerar"
Ingen magi behövs. En tröja tar ungefär 100 000 maskor och upp till ett år att sticka. Många nya relationer tar slut inom samma period, tröjan överlever helt enkelt romansen.
Dessutom: vi minns uppbrott efter en tröja för att investeringen gör dem oförglömliga. Och som Alison Lurie skrev i The New Yorker: en handstickad tröja är tjock, elastisk och omslutande, den signalerar att skaparen vill innesluta mottagaren. Inte alla är redo för det.
Överlista förbannelsen
Erfarna stickare rekommenderar stegvis gåvogivande: börja med en mössa. Om partnern bär den stolt, gå vidare till vantar. Tröjan kommer sist, helst efter ringen.
Andra tips: involvera partnern i val av garn och mönster, sticka i unisexstorlek (så du behåller tröjan vid uppbrott), eller sticka in ett avsiktligt fel för att bryta förbannelsen.
Den bästa lösningen? En läsare på AllFreeKnitting föreslog: "Aldrig göra klart tröjan, ändra en ärm, lägg till ett nytt mönster. Aldrig färdig, aldrig given, alltid pojkvän!"
Tröjförbannelsen handlar inte om garn. Den handlar om klyftan mellan vad hantverk betyder för skaparen och vad det signalerar för mottagaren. Det smartaste rådet förblir det enklaste: sticka mössan först. 🧶